Jag minns att jag var väldigt nervös för att träffa min nya klass. Klass 7A. Nya ansikten, nya personligheter och nya vänskaper. Jag såg min blivande klass på ett negativt sätt, men med tiden lärde jag mig att klass 7A var som en wok- alla smaker blandas och blev bättre tillsammans. Vi kom hit och plötsligt var det början på något nytt, men nu står vi här vid mållinjen och slutet är snart här.
Gunnesboskolan har lärt oss att se på våra svagheter som styrkor. Att vi är unika, var och en av oss. Vi alla kan se tillbaka på tider under dessa åren tillsammans. Vissa tider där vi skäms över oss själva, där vi är riktigt stolta, där vi gjorde ett otroligt klokt val eller där vi gjorde något galet fel. Tydligen har vi alla haft stora och små hinder här, men vi kan se tillbaka och förhoppningsvis se att vi lärde oss något av det. Ibland gick det ut över skolan och ibland var man bara i en period av obalans. Men lärarna gav oss alltid chansen att arbeta upp det vi dippat på, vilket är tur annars skulle jag inte gått ur den här skolan om ... dagar med ett enda godkänt betyg.
Nu är vi i den åldern där vi behandlas som barn men förväntas ta ansvar som vuxna. Men om 15 år när vi på riktigt är vuxna, slagit oss till ro i våra liv och har villa, bil, hund, fru/man och ungar kan vi se tillbaka på tiden i grundskolan och tacka Gunnesboskolan, ett segel som fört oss framåt.
...och nu är vi någon minut närmare att sluta grundskolan, ha sommarlov och börja gymnasiet. Att gå på gymnasiet innebär att man får trampa druvorna i tre år, vilket kan vara både roligt men väldigt tufft och jobbigt. Men därefter får vi dricka vinet, och vin i mängder. Vi är nu påväg mot ännu en ny klass. Med ännu en gång nya ansikten, nya personligheter och nya vänskaper. Vi kommer känna doften av ännu en wok men vi kommer aldrig glömma vår gamla högstadie-wok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar